Det ser ut att bli en både spännande och intressant säsong och genom olika rykten som alltid är i omlopp, även i dessa sammanhang, visste jag att man skulle ge Richard Strauss, Die Frau Ohne Schatten och La Bohème, med Anna Netrebko som Mimi i två föreställningar.

Vid en förstahandssammanfattning ser det ut att bli mycket Giacomo Puccini, utöver La Bohème ges även Madame Butterfly och Turandot. Dessutom gästspelar Den Jydske Opera i Århus med Manon Lescaut.

Under säsongen blir det inte så mycket Wagner, utan vi får nöja oss med en repremiär på hans Tristan och Isolde.

Däremot glädjer jag mig oerhört till att få se Alban Bergs LULU, men eftersom det nästan är en världspremiär som vi får se och höra så kanske just den föreställningen inte ingår i mitt abonnemang. Det skulle i så fall inte vara första gången det händer mig, tyvärr.

Under 2011 har man premiär på Mussorgskijs Boris Godunov och Charles Gounod´s Romeo och Julia. Särskilt, Romeo och Julia ser jag framemot, eftersom det är en opera som jag aldrig har sett på en scen. Däremot har jag sett den via Met-player ett antal gånger

Under 2011 ges Rossinis Barberaren i Sevilla i ett gästspel från Den Jydske Opera. Det blir ytterligare ett gästspel nämligen av Den Ny Opera i Esbjerg, som i två föreställningar ger Georg Friedrich Händels Xerces.

Säsongen öppnar med Poul Ruders Dancer in the Dark och premiär blir det den femte september.

Säsongens andra premiär blir Giuseppe Verdis Nabucco eller som vi ibland kallar den Nebukadnessar. I den föreställningen medverkar islänningen Kristinn Sigmundsson.

Det här var en kort sammanfattning av nästa säsong på Det Kongelige Teater – Operaen- Gamle Scene. Jag återkommer naturligtvis med mer information allt eftersom den smälter in och nu är det bara att ge sig till tåls till dess online bokningen öppnar på tisdag.
Vill du läsa mer om speldatum och annat besök min blogg Operalogg

Först ut är operetten Läderlappen av Johann Strauss den yngre och denna begivenhet sker söndagen den 11 april klockan 15:00

I en höst blir det Richard Strauss opera Elektra och det blir lördagen den 11 september klockan 19:30.

Senare i höst är det dags för Tjajkovskijs balett Svansjön. Det sker lördagen den 2 oktober klockan 15:00.

Priset är 220 kronor per föreställning dvs något lägre pris än när det gäller utsändningarna från Metropolitan Opera i New York. Jag såg Tosca från Kungliga Operan förra året och det var en bra upplevelse,även men jag upplevde att ljudet var lite sämre än det som gäller från direktutsändningarna från New York.

Det är ett mycket lovvärt initiativ som nu tas från Folkets Hus/Parker och Kungliga Operan och förhoppningsvis kommer det framöver att kunna bli fler direktutsändningar. För egen del kommer det kanske att innebära att jag minskar mina operaresor till Kungliga huvudstaden, men osvuret är nog bäst.

Om allt går väl så kan vi snart säga att vi har två operahus i Malmö ett vid slutet av Fersens väg och ett på Stortorget, Spegeln. Det känns alldeles utmärkt!

Biljetterna släpps idag måndag den 8 mars, som samtidigt är Internationella kvinnodagen.

Dessutom har biografledningen beslutat att sätta in en önskerepris av Metropolitan Operans föreställning av Carmen och detta evenemang äger rum söndagen den 21 mars klockan 13:00

Det var en kuslig eller märklig upplevelse att gå på opera därför att det satt endast 250 personer i salongen. En del av nöjet med ett operabesök är ju att huset är fullt av nyfikna och aktiva besökare. Det är nästan att betrakta som en skandal att en kvalitetsföreställning på operan i rikets tredje största stad endast lockar en handfull människor.

Visst, det är möjligt att Francis Poulenc är relativt okänd och många kanske betraktar honom som alltför modern för att våga sig på ett besök på Malmö Opera, men så lite besökare har jag inte sett på länge, om man bortser från Julie, men det är ändå att betrakta som en modern kammaropera och dessutom ganska kort.

Det var en mycket vacker och fin operaupplevelse och jag njöt verkligen av den stundtals melodiösa musiken, med vissa speciella inslag som man inte hör så ofta, men vackert att lyssna till var det.

Till det goda resultatet bidrar naturligtvis alla dessa välsjungande damer där jag särskilt vill framhålla Natalie Hernborg, Charlotta Larsson, Miriam Treichl och Susanna Stern. Den sistnämnda har jag varit lite förtjust i sedan jag såg henne i Folkoperans uppsättning av Friskytten. Men även Ethel Schelin och övriga sjungande nunnor bidrog till det goda resultatet.

På herrsidan tycker jag att de båda tenorerna Rickard Söderberg och Nils Olsson gjorde mycket bra ifrån sig och framförallt kompletterade de damerna på ett alldeles utmärkt sätt, men jag måste ändå uttrycka att jag blev ganska förvånad redan i öppningscenen när jag hörde Bengt Krantz sjunga på franska. På något sätt hade jag tydligen inte förberett mig tillräckligt inför operabesöket för det är klart att jag måste ha förstått att det skulle sjungas på franska, när det handlar om en fransk kompositör. Å andra sidan blev jag minst lika förvånad av att Julie sjöngs på engelska, där var jag kanonsäker på att det skulle sjungas på franska, eftersom kompositören i detta fall var en belgare.

Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att Karmelitsystrarna är ett verk som verkligen berörde mig och det är nog första gången som jag kan skriva att det har hänt i år. Det är nämligen min bestämda uppfattning är att man skall bli berörd när man går på opera. Vi kanske skall ta upp Kasper Holten, operans chef i Köpenhamns, tankar om att man borde sätta in något slags fuktighetsmätare så att det går att bedöma hur mycket publiken har gråtit under föreställningen. Det är ju ett relevant mått på en bra föreställning. Eller hur?

Avslutningsvis vill jag uppmana alla kulturintresserade i Malmö med omnejd att genast rusa till biljettkassan på Malmö opera och boka biljetter. Nästa föreställning blir den nionde mars alltså på tisdag i nästa vecka. Sista föreställning ges den 23 mars.

Det vi får se och höra är en upptagning från Festspelen i Baden-Baden från 2009 och som fältmarskalkinnan hörs och syns Renée Fleming Octavians parti sjungs av Sophie Koch.Diana Damrau sjunger Sophies roll. Franz Hawlata sjunger baron Ochs parti och den berömde tyske tenoren Jonas Kaufmann,sjunger rollen som den italienske tenoren.

Musiken spelas av Münchens filharmoniska orkester under ledning av dirigenten Christian Thielemann och föreställningen är regisserad av Herbert Wernicke

Det är visserligen inte så länge sedan jag såg Rosenkavaljeren i en live-utsändning från Metropolitan i New York, men detta är en opera som tåls att se om och om igen, även om Renée Fleming även då sjöng fältmarsalkinnans parti.

Dessutom gästas Malmöoperan av operan i Theater Vorpommern som också ger just Rosenkavaljeren som är en föreställning i samarbete med Operafestivalen i italienska Lecce.

Men som jag tidigare har konstaterat så kan jag aldrig få för mycket av Richard Strauss och särskilt då inte Rosenkavaljeren. I det här sammanhanget kan jag konstatera att den kanske blir lika populär nu som när den hade haft premiär i Dresden då anstormningen från andra tyska städer var så stort att DB fick sätta in speciella tåg med passagerare till SemperOper, med samma namn som operan.

Vill du veta mer om handlingen i operan kan du besöka min operasida

Läs även andra bloggares åsikter om Rosenkavaljeren, Renée Fleming, Diana Damrau, Jonas Kaufmann, Sophie Koch, SVT2

Intressant?

Mvh

Till liveutsändningen fanns det inga biljetter kvar, möjligen en plats på första raden och det var ingenting som lockade mig speciellt mycket, särskilt som jag precis hade varit i Berlin och sett ett par operor och så sent som torsdagen varit i Köpenhamn och njutit av Mozart´s Trollflöjten. Men den egentliga anledningen till att jag valde att skjuta upp besöket handlar nog mer om att rädda det som var kvar av husfriden.

Istället lyssnade jag på direktutsändningen via radio, men tyvärr missade jag prologen. Detta på grund av tekniska bekymmer att få in just den utsändningen. Av publikens reaktioner och ovationer förstod jag att jag nog ändå var tvungen att se föreställningen s a s ”live”.

Dessutom är det ju en mycket omtalad uppsättning eftersom Plácido Domingo skulle sjunga Simone Boccanegra, som ju egentligen är en ren barytonroll och som bekant är ju hans egentliga röstfack: tenorens.

Det är tredje gången som jag ser Simon Boccanegra. Första gången såg jag den på vad som då fortfarande kallades Malmö stadsteater dvs nuvarande Malmö opera. Det jag minns från den uppsättningen är att jag tyckte att det var mycket svårt att hänga med i handlingen och att Lars Tibell sjöng rollen som Simon Boccanegra.

Andra gången såg jag den på Det Kongelige Teater i Köpenhamn i den s.k. Jasenko Selimovic uppsättningen där handlingen var förlagd i trettiotalet. Jag minns det som en oerhört fin operaupplevelse, men som läsarna av Operalogg väl känner till så är jag egentligen ingen vän av nyuppsättningar eller nyinstuderingar, även om det ibland kan bli ganska bra i alla fall.

Dagens uppsättning var förlagt till trettonhundratalet, precis som det var tänkt enligt original-uppsättningen. Det var en mycket gripande men också en helt magnifik operaupplevelse där alla var mycket bra. Scendekoren var helt makalös och i första aktens senare del utbröt spontana applåder från den närvarande publiken. Genomgående var det en helt fantastisk scenografi från första delen till sista delen. Mycket imponerande, men så är ju Metropolitan också känd för att lägga ner stora resurser på sina föreställningar och frågan är om de inte denna gång överträffade mina förväntningar med råge.

Sångarinsatserna kan man inte heller klaga på och i denna föreställning överträffade Marcello Giordani sig själv och han är aldrig dålig, men idag var han superb. Det är kanske så att hans röst passar bäst för dylika dramatiska roller.

Amelia sjöngs av Adrianne Pierzonka och det var första gången och lyssnade på denna sopran, men det kommer jag definitivt att komma att göra flera gånger.

Paolo Albiani och Pietro sjöngs alldeles utmärkt av två barytoner vars namn jag tyvärr inte hann notera, men bra var de.
.

Jacopo Fiesco sjöngs av min favorit Wotan nämligen James Morris och Simone Boccanegra sjöngs av Plácido Domingo. Orkestern och den magnifika kören leddes av James Levine. På ett alldeles förträffligt sätt, men det såg tyvärr ut som han hade stora problem att gå och sätta sig på dirigentpulpeten. Nästa år firar han att han har arbetat på Metropolitan operan i fyrtio år!

Till det positiva med att se just föreställningar från Metropolitan i motsats till utsändningarna från La Scala, är att man har möjlighet dels till intervjuer av de olika sångarna och bilder bak från scenen vid scenbytena. Det ger en mer intressant inblick i mysterierna bakom scen, något som säkert finns på alla operahus, men som man normalt inte har möjlighet att se vid ett vanligt besök.

Till det enda negativa med dagens operaupplevelse får jag räkna att det inte fanns någon möjlighet att få köpa sig ett glas vin eller två i pauserna. Enligt personalen beror det på att Länsstyrelsen inte beviljar tillstånd för vinförsäljning annat än vid direktutsändningarna. Det låter inte klokt varför skulle vi som vuxna individer inte få lov att själva bestämma om vi vill ha ett glas vin även under en reprisutsändning.

I morgon skall jag försöka ta reda på mer om detta men jag misstänker att det inte är Länsstyrelsen som är ansvarigt för beslutet utan att det handlar om Malmö stads tjänstemän som har fattat detta huvudlösa beslut och det skall bli intressant att få reda på hur man kan fatta ett dylikt beslut. Mer om detta senare.

Sammanfattningsvis var det ändå en mycket fin operaupplevelse och kan faktiskt räknas som en av de större upplevelserna under senare år.

En recension från New York

Vill du läsa mer om opera? eller Operalogg

Det är en opera som jag nu har sett ett antal gånger och om minnet inte sviker mig så är det andra gången jag ser denna uppsättning, signerad Mikael Melbye. Jag minns särskilt att jag lämnade föreställningen i pausen för jag tyckte att den var så erbarmligt tråkig!

Det har jag faktiskt bara gjort en gång tidigare och då gällde det Benjamin Brittens ”Peter Grimes” och det har jag ångrat sedan dess, men när det gäller ”Trollflöjten” så har jag sett olika uppsättningar så många gånger att det inte gjorde så mycket.

Senast såg jag ”Trollflöjten” i GöteborgsOperans version för några veckor sedan. Den föreställningen byggde på en nyöversättning av regissören och där Tamino var satt i centrum och därmed en helt annan uppsättning än som man vanligen ser.

Kvällens föreställning var av det traditionella slaget och det är något som jag vanligtvis uppskattar: att få se en uppsättning som det var tänkt från början, med alla dess brister och förtjänster.

Ärligt talat måste jag säga att föreställningen delvis var ganska seg, men de olika sångarnas prestationer var en utmärkt kompensation. En ytterligare höjdpunkt var Det Kongelige Kapel under ledning av Andreas Stoehr. Här uppskattade jag särskilt han som skötte trummorna denna afton.

Det speciella med föreställningen var att vi fick möjlighet att se och höra några sångare som det var första gången för mig. Detta gäller särskilt ”Nattens drottning” som sjöngs av Agnete Munk Rasmussen och Papageno som sjöngs av Lars Möller. Bäst på plan tyckte jag annars Peter Lodahl var i rollen som Tamino. Mycket bra röst och särskilt uppskattade jag att han sjöng på danska. Bra och rent av roande var de tre damerna och utmärkta var också de tre pojkarna eller drenge som dansken säger.

Bland övriga vill jag särskilt framhålla Sine Bundgaard som Pamina och Stephen Milling, som Sarastro var också något utöver det vanliga.

Om jag nu skall vara negativ eller klaga så handlar det om att jag är bekymrad för att ”Trollflöjten” sjöngs av tre olika sångarlag, vilket gör att jag egentligen vill se uppsättningen tre gånger, men det är tyvärr inte möjligt dels av ekonomiska och praktiska skäl. Den starka danska kronan utgör ett allvarligt hinder och dessutom är det mycket dyrt att köpa tilläggsbiljetter. Det kostar ytterligare minst femtio danska kronor via Biljettnet. Det innebär att en biljett närmar sig ett pris av femhundra kronor. Till detta skall läggas kostnaderna för resan tur och retur, nästan ett par hundralappar och så vill jag ju gärna dricka ett glas vin eller två i pausen.

Sammantaget var det ändå en fin operaupplevelse så här mitt i veckan och ett besök kan verkligen rekommenderas, men tänk på att föreställningen sjöngs och talas helt på danska och med danska på textskylten.

Trollflöjten opera med musik av Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto: Emanuel Schikaneder
Regi, scenografi och kläddesign:
Mikael Melbye
Ljusdesign: Jesper Kongshaug
Solister: Stephen Milling, Peter Lodahl,
Agnete Munk Rasmussen, Sine Bundgaard, Lars
Möller, Sofie Elkjaer Jensen, Jan Lund,
Kjeld Christoffersen, Mogens Gert Hansen,
Winnie Merete Barrett, Lise-Lotte Nielsen,
Johanne Bock m fl.
Det Kongelige Orkester och Operakor
Dirigent: Andreas Stoehr

Vill du läsa Skånska Dagbladets recension av föreställningen?

Vill du läsa mer om opera?

Det är också uppenbart att om det inte finns tillräckligt med pengar för mediebolagen så finns det inga pengar alls för artisterna. Som vanligt är alltså artisterna förlorare på Spotify.

Artister:

Starta egna bolag och sälj er musik själva

Skapa nätverk som tillsammans kan anställa ett antal personer som håller i organisationsfrågor som försäljning, reklam och arrangemang.

Våga ta egna initiativ som gör att ni får större del av pengarna istället för att snikna direktörer tar all vinst och stoppar i egna fickor.

Warner bryter samarbete med Spotify – DN.se.

Det gäller föreställningarna den 16 och 19 december 2010.

Biljetterna kostar mellan 150-1190 DKR. Det är bara möjligt att köpa fyra biljetter per person.

Abonnenter kan köpa biljetter till föreställningen swn 19 december som ett tillval till sitt abonnemang. Försäljning av abonnemang börjar den 9 mars.

Biljetter till föreställningen den 16 december – och kvarvarande biljetter till den 19 december – kan köpas från och med den 21 juni klockan 10:00, när försäljning av enstaka biljetter till nästa säsong öppnas.

Biljetterna säljs efter principen först till kvarnen….

Vill du läsa mer om opera?

SPV har som tidigare rapporterats beviljat de berörda institutionerna uppskov med inbetalningarna, men slagit fast att pengarna – sammanlagt närmare 50 miljoner kronor – ändå ska betalas in. I en intervju i Sveriges Radios Mitt i Musiken medger nu SPV:s generaldirektör Ann-Christin Nykvist att informationen kunde varit bättre från pensionsverkets sida men menar samtidigt att ”det är en missuppfattning i anmälan till JO att det är SPV som ska ha fattat det här beslutet om regeltolkningen.” – Det har vi inte befogenhet att göra.

Vi ska administrera, säger Ann-Christin Nykvist till Mitt i musiken. Hon säger också att arbetet med detta ärende har varit komplicerat och att de så här i efterhand inser att det ”säkert hade varit av värde” med en varningsflagga på ett tidigare stadium för de arbetsgivare som haft många korttidsanställda om att det skulle kunna komma att bli stora premier att betala in, även om SPV inte haft alla beräkningar klara