Dansk skalle in på plan!
TV-Dokumentär

Förra gången som Sverige mötte dansken på ”Parken” i köpenhamn så avslutades matchen på ett oerhört dramatiskt sätt som fortfarande  väntar på sin juridiska upplösning.

I går kväll strax före den för Sverige så viktiga matchen, sändes en slags dokumentär över den man som en tid har kallats den mest hatade mannen i Danmark. Det var en riktigt intressant dokumentär och gav mig några värdefulla upplysningar om både händelsen i sig själv likväl om mannen bakom det stora rabalder som blev följden… Eller var det han som var boven i dramat?

Detta skall jag inte ägna en rad om i detta fall, endast reflektera över vissa aspekter eftersom jag omöjligt kan undvika ämnet då jag skall skriva om dokumentären i sig själv.

Varför jag vill skriva om den är en kombination av ett medialt sätt att lägga fram information och samma medias totalt oskyldiga min när detta sätt sedan kritiseras. Det senaste aktuella fallet som jag tänker på är medias bevakning av det numera världsberömda ”helikopterrånet” och den kritik om glorifiering av detsamma som sedan målades upp i Svensk media.

Här har man helt uppenbart satsat på att avdramatisera händelsen för att ge denne man tillbaka en del av sitt liv samtidigt som man också då uppenbarligen undviker att analysera händelsen ur andra perspektiv. Det fanns inga intentioner att betrakta händelsen ur ett fotbollsmässigt perspektiv. Det fanns heller inget perspektiv som handlar om arenan ”Parken” och dess 2 högst bidragande aspekter, fri tillgång på alkohol samt inga avskiljande åtgärder mellan publik och fotbollsplan.

Hur hanterade fotbollsdomarna situationen? Vad var deras känslor omkring arrangemanget, matchen och situationen? Hur var det med den Danske fotbollsspelare som slog den Svenske fotbollsspelaren i magen i eget straffområde? Hur var det med linjemannen som såg händelsen och omedelbart rapporterade detta till huvuddomaren som i sin tur följde regelboken och dömde utvisning på Danske spelaren och straff till Sverige.

Det var en magnifikt spännande match och jag som såg den på TV i Sverige var lyrisk över Sveriges inledning och sedan helt förkrossad över hur samma lag fortsatte att spela uruselt och alldeles tapa matchen. Dessa var nog extremt tacksamma över händelserna och att matchen dömdes till Svensk favör, för Sverige höll på att förlora och förlora nesligt.

Denna dokumentär tar bara upp den Danske killens liv efter händelsen och när man gör det så lyckas man med sin brist på analys också göra följande.

1. Konstatera att alla som tagit parti MOT Dansken hade rätt.
2. Däremot skulle man se att han lidit nog och
3. Förlåta honom.

Men tänk om det trots allt var andra orsaker som egentligen var orsaken till de tragiska minuterna och att alla som var på arenen hade kunnat göra vad han gjorde, och kanske något senare kanske 100-tals danskar ha vällt in på planen och allvarligt skadat Svenska spelare och supportrar (det fanns många gånger fler Danskar än Svenskar på arenan och förmodligen några Danska huliganer)

Här har journalisterna = Media helt saknat förmåga och framförallt vilja att analysera och erkänna att det kunde ha funnits massor med människor på läktarna som var än mer berusade, än mer förbannade, än mer belslutsamma att göra något åt situationen och få tillbaka matchen i Dansk favör. Det var en extremt viktig match, viktig situation och en oerhört spännande match och kanske det hade blivit så att Sverige missat straffen och Danmark i nästa anfall satt en boll i Svenskt nä och vunnit åt Danmark och vad hade då hänt.

Media klarar inte av att lyfta fram de olika aspekterna av något av denna magnitud ens och låt oss bara konstatera att vad ska vi göra när det enda tidningarnas artiklar går ut på är att sälja nyheter/lösnummer som i sin tur drar in pengar till medias olika företag. Förnuftet styrs av pengar och journalister blir därmed opålitliga. Vem vågar lyfta fram bristerna? Vem vågar gå en egen väg och peka självrannsakande på sig själva och säga ”vi gjorde fel och har gjort del länge”

Jag hörde ett flertal Svenska journalister och redaktionschefer sitta och försvara bevakningen av Helikopterrånet och förvånades av hur ensidigt diskussionen fördes. Nej vi har inget fel gjort. Vi är helt enkelt för objektiva för att begå fel. Vi bara rapporterar när rånet begicks och vi rapporterar när rånet klaras upp och det är allt vi gör!!!!

Här rapporteras med en dokumentär att den Danske man som sprang in på planen och skulle ha ett ord med domaren var ångerfull och levt ett asketiskt avhållsamt liv och gjorde vad han kunde för att ta ansvar för sitt handlande och förhoppningsvis skall Danskarna och övriga världen förlåta honom. Gulligt och fint men egentligen helt utan substans.

Journalistkåren bör ha åtminstone några eldsjälar, några personer med ett tänkande och tyckande som går ut på att reflektera över andra vinklar än det som är uppenbart annars blir nyhetsvärdet helt urholkat. Danska journalister verkar fungera likadant som de Svenska och kanske är det omöjligt att önska sig en oberoende press men det borde vara möjligt.